Idag slog det mig att man verkligen måste vara närvarande som lärare. Inte närvarande i fysisk person, det säger sig ju självt att det är en fördel om man är på arbetsplatsen. Nej, man måste verkligen vara närvarande vid många, många personliga möten under en arbetsdag. Möten med elever, möten med kollegor, rektorn, kanske någon förälder eller vem det nu månde vara som kommer i ens väg. Oavsett om det är en elev som vill prata om något, en kollega som vill dryfta en idé eller städerskan som vill byta några ord så måste man vara närvarande och verkligen se personen och lyssna på vad den säger. Lyckas jag alltid med det? Om det vore så väl ändå. Många gånger är man stressad och på språng....åtminstone jag. Vet inte hur andra lyckas sitta och se så avslappnade ut i lärarrummet. Troligtvis har de bättre struktur på saker och ting.
Men för att återgå till ämnet. Läraryrket kräver en oerhörd närvaro och jag ska försöka att bli bättre på att se varje människa jag möter. Ingen är perfekt men det är alltid bra med goda intentioner så kanske man kan bli bättre!
Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat. /Nalle Puh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar