Idag var vi på biblioteket och i vanlig ordning gjorde jag mitt bästa för att hjälpa barnen att hitta böcker som lockar till läsning. Det gäller att försöka hitta ämnesområden som intresserar och lagom mycket text. Jag kom till en kille som såg allt annat än glad ut.
"Har du hittat nåt?" frågade jag.
"Nä." svarade han bara kort.
Vi dividerade intressen och olika förslag en stund men han var inte särskilt intresserad.
"Men du måste ju ha något att läsa i skolan. Vi läser ju ganska mycket" sa jag.
"Äsch, jag sitter ändå bara och tittar på samma sida tills tiden är slut." säger han då.
Hm...inte bra. Normalt sett brukar jag säga att de ska ha ett par stycken kapitelböcker med sig tillbaka men jag insåg att här är det nog dags att tänka om. Vi började titta på faktaböcker istället och det hela slutade med att han hittade flera stycken som han genast började läsa med stort intresse. Han var glad och nöjd när vi gick tillbaka och fröken var faktiskt också väldigt glad och nöjd.
Hmm... jag skrev ett inlägg häromdagen som verkar ha försvunnit.
SvaraRaderaHursomhaver tycker jag det var lysande att du mötte pojken där han befinner sig. Han ville ju läsa, men något relevant!
Snyggt jobbat!
Mmm...att vara lärare är ett ständigt lärande även för en själv;). Sen den där känslan förstås när något blir bra och man når fram! Det behöver inte vara så stora saker för att värma våra lärarhjärtan:).
Radera